FÅNGVÅRDSINRÄTTNINGAR i MALMÖ
FÖRR OCH NU


Några noteringar från dansktidens slottsfängelse fram till idag




Malmöhus, slott och fängelse 1434 - 1914
Spinnhuset i Malmö 1739 - 1783
Länsfängelset 1855 - 1914
Malmöanstalten/Anstalten Kirseberg 1914 - 2015
Anstalten Tygelsjö 1947 -
Frigångsanstalten Österport 1977 - 1992
Anstalten Fosie 1986 -
Häktet Centrum-Malmö 1989 - 1993
Häktet Malmö 1993 -
Anstalten Rostorp 1994 - 2005





Malmöhus

1434 påbörjades anläggningen av ett slott i Malmö, liksom en befästning av staden, av kung Erik av Pommern. (Detta var under Kalmarunionens tid, men kungen - som bodde i Danmark - hade problem med de svenska frihetskämparna under Engelbrekt.)

1526 gjordes slottet till residens för länsmännen i Skåne. Redan under den danska tiden användes slottet för fångförvar: under åren 1568-73 satt här fängslad James Hepburn, 4:e earl av Bothwell, den skotska drottningen Maria Stuarts tredje man. Den danske kungen hade, för att behaga drottning Elisabeth av England, tagit honom till fånga under sjöstrider på Nordsjön.

Under senare svensk domvärjo användes slottet för mera traditionellt fängsligt förvar, men behovet av platser var inte så stort, eftersom fängelse som påföljd inte var särskilt vanligt. Fortfarande i 1734 års lag förekom frihetsstraff blott i ringa omfattning. Döds- och kroppsstraff var ännu vanligast även för ringare brott. Även förvisning ur staden utdömdes ofta som straff (och man bestraffades med döden om man trotsade förvisningen...).

I december 1748 fanns det 73 fångar på Malmö slottsfängelse, 57 män och 16 kvinnor. 1778 var fångtalet nere i 28 st.

Som en följd av den engelske fångvårdsreformatorn John Howards besök i Sverige 1781 gjordes i slutet av seklet en inventering av fängelseförhållandena i landet. Malmö citadell (som det då kallades) beskrevs 1798 på följande sätt:

I norra längan, första våningen, funnos sex fängelserum, därav tre för statsfångar, men där ej sådana ditdömts, samtliga nyttjade för mindre brottsliga och "vattendrickare". I två funnos ingen eldstad, i ett fanns en "oduglig grön glacerad pottugn, i vilken eldning vore förbjuden".
Under längan fanns en källare, 4 alnar lång och 2 1/4 aln bred som nyttjats till grova missgärningsmän. I citadellets västra länga fanns ett "med två fönsterlufter och järngaller, brädeloft, kakelugn och golf av murtegel" försett rum som dagligen nyttjades av arrestanterna.
I den breda södra längan fanns ett rum för dödsfångar, vilket dock såsom utan eldstad blott begagnades sommartid, samt ett trekantigt rum, också utan eldstad, för arrestanter. I den smala södra längan inrymdes "vattendrickare" i ett ljust och rymligt rum, som dock saknade kakelugn.

Vid 1800-talets början fanns det 35 fängelser i Sverige, alla gemensamhets- eller logementsfängelser. Fem st var inrymda under fästningsvallar (tex Karlstens fästning), 15 st var inrymda i slott eller rådhus och 14 fanns i särskilda byggnader. Störst bland de förstnämnda var Karlskrona med 136 intagna i januari 1809. Även Kristianstad (77) och Landskrona (79) var större än Malmö, som hade 48 intagna vid denna tid (i december samma år 31 st).

Reformarbetet tog fart i början av 1800-talet under Gustaf IV Adolf. 1807 bestämdes att rikets fästningsfängelser inte längre skulle hysa lösdrivare och tiggare, och 1809 lades förslag fram om en ny fångvårdsordning, med beaktande av influenserna från England och Amerika. Främst handlade det om utökad användning av frihetsstraff, efterhand också om en förbättrad differentiering av fångarna och minskad gemensamhet. 1825 inrättades Styrelsen öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar (som senare blev Kriminalvårdsstyrelsen) för att leda verksamheten.

1827-28 inleddes en upprustning och anpassning av det gamla slottsfängelset i Malmö till de nya tankarna. Anstalten blev Malmö Correctionella Arbetsfängelse. Man byggde till en cellavdelning med 42 platser, en slags mottagningsavdelning, istället för flera logement. Totalt skulle anläggningen ha plats för 312 "på viss tid dömda tjuvar" (kortare tider eller slutet av ett straff). Enligt klassifikationen av fästningsfångarna skulle grövre förbrytare placeras på annat håll.

1827 var fångtalet ca 100. De sysselsattes med ombyggnadsarbetet samt med tillverkning av linne- och blångarnsvävnad samt strumpstickning. När ombyggnaden var klar ökade tillströmningen av fångar snabbt. 1832 var antalet uppe i drygt 700 och snart därefter ca 1.000! (Fångtalet i landet hade ökat 150% på 20 år.) Vid en inspektion i Malmö 1833 visade det sig att den stora tillströmningen omöjliggjorde all klassifikation av fångarna. De hystes i masslogement med upp till 130 i varje. 1847 fanns här 988 fångar, varav 150 saknade sängplats!


1860

Vid denna tid bestod anstaltens bemanning av en yttre (militär) bevakning med 5 officerare, 7 underofficerare samt 175 korpraler, soldater och "spel"; den inre bevakningen bestod av en befälhavare och 4 vaktmästare. Militärkommenderingen ändrades 1846 till 1 kapten, 1 subalternofficer, 1 fanjunkare, 2 underofficerare, 4 korpraler, 88 soldater och 2 trumslagare (!).

Förhållandena under denna tid var naturligtvis eländiga, vilket kanske var en bidragande orsak till mordet på fängelsedirektören Hans Canon 1837. (Läs här om mordet!)

Under 1840-talet påbörjades i landet utbyggnaden av nya cellfängelser, både för att klara av det extrema platsbehovet, men också för att möta de nya tankarna om ensamceller och avskildhet från andra fångar. Reformerna hade initierats eller påskyndats av kronprinsen, blivande kung Oscar I.

Antalet fångar var fortsatt mycket högt på Malmöhus, runt 1.000 man. En del av sysselsättningen ägde rum utanför anstalten. Intagna kunde lejas av lokalbefolkningen för såväl vedsågning som hantlangning vid nybyggen. Fångar från Malmöhus grävde också de s k pildammarna i staden, liksom större delen av Suellshamnen. Hela tiden stod de under bevakning av medföljande soldater ur bevakningskåren.

"Under dessa arbeten i staden skedde ofta rymningar af fångar, eller kommo de hem till fängelset halfrusiga, emedan den soldat, som haft dem under sin uppsikt, ej varit nog uppmärksam. I förra fallet fick den försumlige sona sitt fel med 25 prygel och i det senare med mörk arrest. Någon gång hände det att soldaten äfven själf var rusig, och det förekom till och med en gång att två fångar kommo ledande sin bevakning hem till fängelset, därvid den ene af dem bar geväret." (Holmer). - Prygelstraffet inom armén avskaffades 1867.

Malmöhus-anstalten drevs i princip i oförändrad ordning fram till 1870, då en anlagd brand (söndagen den 4 september) ödelade hela den västra flygeln (Christian IV:s flygel) och delar av den södra. Stadens innevånare (25.673) kände sig kraftigt hotade av de 1.000 fångarna och en förstärkt militärbevakning sattes in.

Branden fick till följd att fångvården nu även moderniserade Malmö med nybyggnation. De nya cellavdelningarna bestod från och med 1877 av 137 dagceller och 304 (mörka) nattceller.
(Se planskiss).

1872 flyttades de mindre arbetsföra lösdrivarna - som hade haft en separat avdelning fr o m 1846 - till andra anläggningar. 1889 flyttades också tvångsarbetsfångar till Landskrona och Malmö blev enbart en straffanstalt.

Anstalten fick civil bevakning från 1871 - en fast bevakningskår på 60 man. Den första läraren anställdes 1872. Fram till 1885 fortsatte man att skjuta med larmkanon från fästningsvallen när en fånge rymt.


Ca 1900

Malmöhus var i drift fram till 1914, då det nya centralfängelset på Kirseberg stod klart. Under en kortade tid 1919-21 användes lokalerna igen, men nästan alla spår av fängelsetiden revs bort i slutet av 1920-talet, i samband med det mödosamma restaureringsarbetet av det gamla slottet. Fångvården hade handskats mycket ovarsamt med den historiska anläggningen.

Idag finns påminnelser om fängelsetiden som en dyster del av slottets historia på Malmö museum, som är inrymt i det återställda slottet.



Spinnhuset i Malmö

Det fanns under åren 1739 - 1783 också ett spinn- och rasphus i Malmö, "däruti vanartiga och okynniga människor och lättingar, så af man- som kvinnokönet, måga instängas och med klädesgarns spinnande sig födan förtjäna". Inrättningen fanns i ett hus som, om än förändrat, ännu står kvar vid Frans Suellsgatan, mellan Norra Vallgatan och Västergatan.

Spinnhuset lades ned sedan den enda klädesfabriken i Malmö upphört 1782 och de intagna (5 st) flyttades till spinnhuset i Göteborg.



Länsfängelset

Sedan långt tidigare fanns ett stadshäkte för tillfällig fångförvaring inrymt i rådhuset vid Stortorget (nedre våningen). Länshäktena var straffängelser för ringare förbrytelser samt förvaringsställen för "rannsakningsfångar, bysatta personer samt för försvarslöshet anhållna". (Bysättning avsåg dem som, på begäran av fordringsägare, häktats på grund av skulder. Fordringsägaren fick då också betala för bevakning, kost och logi!)

Det fanns (1841) ett länshäkte i Malmö, "med 6 rum och utrymme för högst 96 fångar, men där dock inemot 130 måst inrymmas och dessutom transportfångar hysas under nätterna". Häktet låg i den västra flygeln på Malmöhus. Denna, liksom de särskilda bekännelsecellerna i det nordöstra kanontornet, var i bruk fram till 1855, då de ersattes av det nybyggda länsfängelset.

Med anledning av den stora fångvårdsreformen byggdes under åren 1846-1862 24 st nya länsfängelser i Sverige. I Malmö stod nybygget klart 1855 med 102 ljusa och 5 mörka celler (placering: se nedan).

Anstalten var, liksom sin granne arbetsfängelset, i bruk fram till 1914, då all verksamhet överflyttades till den nya anstalten på Kirseberg. Under en tid kring 1920 användes byggnaden för nödbostäder. Den revs 1937.


Bild av länsfängelsebyggnaden från 1930-talet


Bild från 1920-talet över Malmöhus, där också länsfängelsets placering framgår (upptill till höger). Överst till vänster om bildens mitt syns gamla Hovrätten. Byggnaden till vänster i bild (fasad) är den gamla personalbostadslängan som fortfarande finns kvar.




Malmöanstalten - Anstalten Kirseberg

Den nya centralanstalten i Östra förstaden (Kirseberg) togs i bruk 1914. Den hade från början 210 platser. Genom dubbelbeläggning har antalet intagna periodvis varit mycket större (i slutet av 1960-talet över 300). En del av anstalten användes ända fram till 1993 som häkte. Under en period fanns här också en rättspsykiatrisk (häktes-) avdelning. Fram på 2000-talet hade platsantalet skurits ned till drygt 150 platser. Anstalten stängdes i juni 2015, först med avsikten att byggnaden skulle totalrenoveras, men senare beslutades att stängningen skulle vara permanent.





Anstalten Tygelsjö

Genom 1940-talets fångvårdsreform utökades antalet s k öppna anstalter i Sverige. De kallades ofta kolonier eller sidoanstalter till centralanstalterna och användes för dömda med kortare strafftider och som utslussning från de slutna anstalterna när det närmade sig frigivning. 1947 övertog fångvården det gamla ålderdomshemmet i Tygelsjö, söder om Malmö, och inrättade en anstalt med ett 40-tal platser. Anstalten är fortfarande i bruk, helt ombyggd under 1980-talet och har idag 65 platser.





Frigångsanstalten Österport

1970-talets stora kriminalvårdsreform innebar bl a en ökad satsning på förbättrade frigivningsförhållanden. Bland annat var tron så stark på frigång som ett rehabiliteringsinstrument att man inrättade några särskilda frigångsanstalter i landet. Malmö fick 1977 frigångsanstalten Österport. Den var inhyst i av Stadsmissionen förhyrda lokaler på Lilla Kvarngatan 5 (intill Södra Promenaden). Där fanns 18 platser, varav 2 för kvinnor. Det var den första "blandade" anstalten i Sverige. Alla hade arbete eller studerade ute i staden.

På grund av lokalproblem flyttades anstalten 1990 till en tillfällig paviljong intill anstalten i Tygelsjö och 1992 upphörde Österport som egen myndighet och blev en avdelning inom Tygelsjöanstalten.

Under åren 1977-1992 passerade 1.589 intagna Österport på sin väg ut i samhället. Av dessa var 90 st kvinnor. Totalt fullföljde 1.244 (78%) sin frigång.


Österport 1977




Anstalten Fosie

Också som en konsekvens av Kriminalvårdsreformen skedde under 1970- och 1980-talen en utbyggnad av nya slutna anstalter som ersatte många av de gamla 1800-talsfängelserna. I Malmö byggdes en ny anstalt i Fosie, i stadens södra utkant. Den fick 42 platser och invigdes 1986.

Den är alltjämt i drift och 1998 utökades anstalten med en ny paviljong med ett 30-tal s k stödplatser för svårbehandlade. 2005 byggdes ytterligare en paviljong. Platsantalet idag är 101.





Häktet Centrum-Malmö

Malmös "fångvårdshistoria" är inte komplett utan dess häktesproblematik. Som tidigare nämnts fanns (49) häktesplatser på Malmöanstalten, men dessa täckte långt ifrån behovet i rikets tredje stad. Planeringen av ett nytt häkte drog emellertid ut på tiden (ca 15 år) och för att i någon mån klara situationen övertog Kriminalvården 1989 polisens arrestlokaler i det gamla polishuset vid Davidshallstorg. Anläggningen benämndes Häktet Centrum-Malmö och hade 43 platser.

Häktet var egen myndighet fram till hösten 1993, då den nybyggda förvaltningsbyggnaden för polis och häkte (nedan) äntligen stod klar. Centrum-Malmö levde därefter kvar som en avdelning av det nya häktet fram till 1995, då provisoriet avvecklades.





Häktet Malmö

Det nya storhäktet i Malmö var som nämnts väl förberett under halvtannat decennium. Ursprungligen planerades en inrättning med 180 platser, men efter olika anpassningar till nyare tankegångar och behov minskade platsantalet vartefter ner till 117. Häktet ligger i Malmös nya polishus vid Exercisgatan/Drottninggatan och öppnades i oktober 1993. En utökning planeras inför 2010.





Anstalten Rostorp

Under 1990-talet fick behandlingen av rattfyllerister en renässans. På flera håll i landet tillskapades anstalter för särskild behandling av rattfylleridömda. I Malmö förhyrdes lokaler på det gamla sjukhusområdet Malmö Östra. Anstalten kallades Rostorp och skulle enligt ursprungliga planer ha 120 platser, men efter diverse planändringar minskades antalet till 83, varav 10 för kvinnor. Anstalten stängdes 2005.





Källor:
"Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar"
Sigfrid Wieselgren, Stockholm 1895.

"Bakom lås och galler - några minnesanteckningar från en trettioårig tjänstgöring vid gamla Malmöhus"
Gustaf Holmer, Ystad och Stockholm 1909.

"Malmö stads krönikebok"
A. U. Isberg, Malmö 1911.

"Malmöhus - Från 1400-talets kastell till 1900-talets museum"
Sven Rosborn, Malmö 1977.

Stadsarkivet i Malmö.

Kriminalvårdens arkiv.




Denna webb-sida är under fortlöpande arbete.
 Synpunkter och förslag om tillägg eller ändringar är mycket välkomna! 




Home


Produced by Gunnar Warren, Malmö, Sweden.
Comments? Further information? Please send !
First edition August 20, 1999
Updated March 25, 2018