Filmen fick skaplig kritik men kom något i skymundan för den första Kalle Blomkvist-filmen som hade premiär ungefär samtidigt.
Bengt Idestam-Almquist (Stockholms-Tidningen) skrev bl.a.
Sten Böckmann (Sydsvenska Dagbladet) skrev
Helge Åkerhielm recenserade i MT (Morgon-Tidningen)
Det är en vänlig och sympatisk anda i historien om gängets solidaritetsaktion
för "olycksfågeln" Kalle, som har haft oturen att panga en dora för 900 kronor
och som har en så orimligt hårdhänt pappa; manusförfattaren-regissören
halkar skickligt över sentimentalitetens fallgropar. Gårdsfesten till
förmån för insamlingen blir en höjdpunkt av kläm, fart och humör,
och den slutliga bovjakten med pojkarna myllrande som små envetna insekter har både
kraft och spänning. Synd bara att Söder inte längre har kvar hela sin
särprägel - då kunde bakgrunden ha givit handlingen ett ännu effektivare
stöd.
"Olycksfågeln" själv dominerar knappast, men Göran Warren gör
honom till en ytterst utpräglad typ; man känner verkligen med honom där han
med hängande huvud kliver upp för trappan till den väntande avbasningen.
Stickan Palm och Lasse Sarri framträder som huvudfigurer i ett ovanligt väl samspelt
gäng. Ett par gangsters i 20-årsåldern spelas utmärkt av Nils Hallberg
och Sven-Erik Carlsson - den senare gör i stort sett om sin prestation från
Ungdom i fara. Även här finns en hård vilja och en beslutsamhet som kanske
under andra omständigheter kunde ha gjorts fruktbärande. När det gäller
vuxet folk är Holmgren däremot än så länge en ganska klen psykolog,
och det finns inte mycket att ta på, vare sig för Ella Lindbloms bussiga syrra
eller Hans Strååts unge folkskollärare."
Home Comments? Further information? Please send ! First edition February 17, 2000 Updated January 30, 2013 |