 |
Dikter Tidens förlag 1937 |
Innehåll
*Markerade titlar presenteras närmare efter innehållsförteckningen.
När inga drömmar mera dröms
Sista strängen
Morgon
Deklaration
Min längtan
Fåglar i bur
De gamla träden
Mitt liv är en lek med drömmar
Sällsam hand
Ödmjuk önskan
Blott detta
Klockringning
Min sång
Ny väg
Vårt rum
Porträttet
Hennes hand
Det var en kväll
Du smeker
Mor
Om kärleken är grunden
Massgraven
Uppvaknande
Högmässa
Giv mej det vackraste
Önskan
Vad är det för mening med livet?*
Den rätta viljan
Den verkliga människan
Om livet vore
Nattvandring
Stjärnor
Vår längtan
En vinterdröm
Tröstsång
Det var en liten fågel*
Livets höga visa*
Det mesta var osant och svart
VAD ÄR DET FÖR MENING MED LIVET?
Vad är det för mening med livet?
Vad finns det för mål att nå?
- Kamrat, det är feghet och blindhet
att fråga så?
Så länge en nästa lider
Det var en liten fågel, som sjöng så gudaglatt,
Det var en liten fågel - jag saktade min gång,
Den glada sommartiden med blommorna var slut,
Det var en liten fågel, som drillade i skog,
Det var en liten fågel - jag hörde hur hans röst
Och se, det flög en susning i skogen som ett svar,
Så sjung då, lilla fågel! - Jag stannade och log,
Det är som om jag hörde själva skapelsens musik
Det passar inte människan att jämra bort sitt liv,
Och glädjen finns på vägarna och ej vid målet först,
Vad båtar gråt och klagan, vad hjälper hat och hugg?
Nej, solen vill jag dricka som den älskades blick
Att fötterna blir våta av den långa färdens slask
av kroppslig och andlig nöd -
så länge har livet mening
och mål i överflöd.
DET VAR EN LITEN FÅGEL
(Även tonsatt)
Det var en liten fågel, som drillade i skog,
som drillade så fröjdefullt i skog,
fast över all naturen de mörka skyar drog,
de vintermörka, tunga skyar drog.
så gudaglatt i höstens första natt;
och saligt full blev skogen av drillande små skratt,
av drillande små ljusa fågelskratt.
jag saktade min orosvilla gång
och tänkte: det var konstigt att höra sådan sång,
att nu få höra sådan glädjesång.
med blommorna och kärleken var slut,
och ändå fanns det någon som än, som än höll ut,
som än, trots allt, i glädjerus höll ut.
som drillade så fröjdefullt i skog,
fast över all naturen de mörka skyar drog,
de vintermörka, tunga skyar drog.
blev hesare men gladare alltmer
och tänkte: lilla fågel, du spränger snart ditt bröst,
du spränger snart ditt bröst och faller ner.
och trädens stammar böjdes i orkan,
men högre, ännu högre än höstens vrede var
den lilla fågelns drillande sopran.
jag stannade och lyssnade och log
och kände, hur mitt hjärta av ny förtröstan slog,
av ny och glad och rik förtröstan slog.
LIVETS HÖGA VISA
Klaga månde grisarna i mänsklig mask och skrud,
men jag vill sjunga högt en hymn till livet,
och famnen vill jag sträcka i vaken fröjd mot Gud
och tacka för att detta blev mig givet!
och glädje i mitt varas röda flöde,
och sannerligen säger jag, att ingen är så rik
som den som funnit glädjen i sitt öde.
att kämpa utan lip är gudars läxa.
Och klagan är det uslaste av mänskligt tidsfördriv,
ty sanningen kan blott ur glädjen växa.
som mången tror i all sin blindhets smärta,
ty glädjen bor i handlingen och är väl där som störst,
och klarögd strid betyder lyckligt hjärta.
Vem bygger upp ett broderskap av tårar?
Och vem får kanske solblick, som tittar under lugg?
Och föder månne bitterheten vårar?
och glättigt över mörka djupen kryssa
och stjärnorna om natten ge en broderlig nick
och blommorna vid vägens kanter kyssa!
får aldrig hindra läpparna att prisa,
och klaga månde grisarna i mänskligt skrud och mask,
men jag skall sjunga livets Höga Visa!
Tillbaka
Comments? Further information? Please send !
First edition January 13, 1998
Updated January 30, 2013