 |
Dikter LTs förlag 1977 |
Text på bokens baksida
Stig Warren debuterade 1937 med diktsamlingen Livets Höga Visa. Han återkom först 1971
med Pensionärer, en diktsamling som blev mycket uppmärksammad:
"En och annan gång kommer ett dikthäfte, som till och med Carl Jonas Love Almqvist borde
ha kunnat godkänna som Poesi i sak. Jag tycker att Stig Warren har åstadkommit något ditåt
i Pensionärer." Bertil Palmqvist i Arbetet.
"Den som stått på Ensamhetens yttersta pir, utan känning med vare sig vatten eller land, förstår
och begrundar vad Stig Warren vill och menar med sitt poetiska budskap."
Helge Jedenberg i Vår Lösen.
1974 utkom Stig Warren med det lilla häftet Röd Gubbe:
"En lågmäld stämma, som säger: Jag är inget, men jag ville något vackert, och detta gav mitt liv
en mening. Detta är undertonen i Warrens dikt, en ton så stark, att den dränker ordalagens
bitterhet och sarkasm." Irmelin Fritzell i Biblioteksbladet.
Innehåll
*Markerade titlar presenteras
närmare efter innehållsförteckningen.
Det finns ett folk som lever sekundärt
I
Till mig kommer inte orden som regn*
Inlåst och rörelsehindrad
Jag finns i mej
Jag kan inte räkna dem
Ibland tycker jag att jag är ett hav
Fåglarna har berättat för mej
Bara som i drömmen lånad
Dagarna är inga snobbar
Jag så mej själv med öron som en hares
I dag har jag besökt lasarettet
Som supernovans inre störtar samman
Jag vet ett berg som aldrig jag har sett
Allt har sina förberedelser
II
Jag var tolv år
III
Lite aska i en urna
IV
Som bud i gamla hus
Flickblicken
Jag såg Dej sitta vid Din skrivmaskin
Svampplockerskan
V
Åkerö glas
Emeritus
VI
Arvsynden
VII
Här sitter jag
Inte en kärve
Ibland tror man inte
Nära mej i mina fattigdomar
Utvaldhetens krona
Inte minst i uppenbarelser
Tussilagon på utflykterna
För att om möjligt
I dag är en sån dag
Det finns dagar
Ibland sitter jag i mej
Erfarenheten
Svaret
Jesus hade tolv apostlar
För sent
VIII
En gång var mina händer förälskade i leran
Är regnet lika många frågor
Tre gånger har jag stått vid havet
Skog och brännvin
I all sin till synes
Snart har jag bara natten kvar
IX
Alla de ropande rösterna
Till dessa djup i mej där sången bor
Djupast i bottnarna börjar
Jag gör i ordning mina rop om kvällen
Jag vet en tjärn med silverfisk i natten
Skör som en pärla av dröm
|
Till mej kommer inte orden som regn och aldrig som manna från himlen och aldrig som flockar av paradisfåglar skimrande i lekdräkt Fången i ensamcellen vandrar mångmila i sitt slutna rum ständigt lyssnande i den ändlösa tystnaden Ibland hör han en knackning i väggen så kommer orden till mej |
TillbakaComments? Further information? Please send !
First edition January 13, 1998
Updated January 30, 2013