| The Noble Art of Reorganization® |
Snabbkurs för omorganisatörer
Tredje föreläsningen:
Consensus med idiotsäkrad metodik
Vid varje omorganisation är implementeringen av största vikt. Det är mycket angeläget att ha personalen med sig, såväl före som under själva genomförandet. Valet av metod är därför viktigt även i detta skede av processen. Frågan är om du ska göra det själv eller anlita experthjälp även här. Det är viktigt att alla berörda känner att de får komma till tals, att de tveksamma får vädra sina farhågor och att man som ansvarig är öppen för konstruktiv kritik och beredd att modifiera förslaget.
Beroende på kvaliteten i utredningsförslaget kan man välja bland följande alternativa implementeringsmetoder:
- vanlig information
- desinformation
- utmattningsmetoden
Värre är det om ens tankar är grumliga. Om konsekvenserna för individer och/eller verksamheten är otydliga och rentav negativa får man räkna med att kritiken och tveksamheten från intressenternas sida blir större och motståndet därmed svårare att hantera och övervinna. Ett bra sätt är då att sprida utredningsförslaget styckevis och delt, på olika vägar, vid olika tillfällen, till olika mottagare och i olika versioner. Dagens IT-teknik ger suveräna möjligheter härtill, eftersom man mycket enkelt kan producera ett stort antal upplagor av utredningen, med små, knappt synliga differenser. På så sätt får man snabbt igång ryktesspridning och korridorsnack, som tjänar till att skyla över en del av utredningens defekter. Har man tur förtas t o m intresset för själva innehållet och folks energi åtgår istället till att jämföra vad man hört eller inte, vem som hört vad och ett för ändamålet välgörande ifrågasättande av trovärdigheten i olika mottagares tolkningar av innehållet.
Om man sedan stämmer av synpunkterna enligt samma princip kan man efter en tid kungöra att man mottagit en rad viktiga och intressanta idéer som kommer att tillföras utredningsförslaget och sedan går man till beslut med materialet i den version som man först själv ville. Ingen kommer att kunna uppfatta annat än att alla fått vara med och tycka till och, även om inte alla fick precis som just man själv ville, så verkar ju det modifierade (?) förslaget (hur det nu ser ut) ändå vara någorlunda acceptabelt.
Är förslaget till omorganisation riktigt dåligt och inte ens desinformationsmetoden kan förväntas kväva de kritiska rösterna återstår dråpslaget: utmattningsmetoden. Denna variant fungerar i princip som metod 2 men förstärks drastiskt genom att man tills vidare underlåter att fatta beslut!
Tiden tjänar härvid ditt syfte. De förvillelser som uppkommer av desinformationen, de ändlösa korridordiskussionerna om hur förslaget egentligen ser ut, om vad som kommer att hända m m - allt tröttar, tillsammans med den tilltagande oron, efterhand ut motståndarna och kritiken ebbar ut. Under väntetiden kan man i info-blad och personaltidningar späda på med käcka (gärna lite hotfulla) kinesiska aforismer eller uttalanden som "de som inte är med oss är mot oss", förklenande omdömen om dem som inte är tillräckligt förändringsbenägna, kompetensbrister hos dem som inte förmår att uppskatta förslaget etc. (Observera: det är en mycket viktig tumregel att vara först med att kommentera motståndarens kompetensproblem, eftersom detta effektivt slår undan benen för vederbörande och försvårar en kontrastöt!)
Till slut hukar personalen under hotbilden och utmattade av trötthet av att ingenting blir klart ropar de snart efter beslut. "Låt oss få besked - hur det än ser ut!" Motståndet är därmed brutet och fältet ligger öppet för förändringarna!
Då kan man, tämligen ohotat, konstatera att consensus råder och gå vidare i processen. Vi är framme vid genomförandet.
 Föregående |
 Innehållsförteckning |
 Nästa sida |
Copyright © Wwebmaster
Comments? Further information? Please send !
First edition December 15, 1999
Updated January 30, 2013