Snabbkurs för omorganisatörer Första föreläsningen: Filosofiskt förarbete "Ingenting är så bra, att det inte kan göras bättre."
Detta välkända konstaterande gäller allt och alla, även dig som individ
(jfr uttrycket "nobody’s perfect")
och den organisation du företräder. I en alltmer
komplicerad och krävande omvärld måste intresset för förändringar
och förbättringar hållas ständigt levande. Samtidigt är det av
yttersta vikt att man, när behoven aktualiseras, gör korrekta val och fattar de
rätta besluten.
Konsten är att veta vad som ska göras, när det ska ske, hur
det ska göras och möjligen hur ofta förändringarna ska komma.
Riskerna i detta arbete kan inte underskattas. Det är inte särskilt mycket som
behövs för att allt ska gå överstyr. Möjligen föreligger
också en typ av ödesbunden kausalitet som bör få oss att
överväga situationen mer än en gång.
Redan de gamla romarna hade uppenbarligen kännedom om detta problem. Följande citat
brukar tillskrivas Petronius Arbiter, f d prokonsul över Bithynien och en av
kejsar Neros få närmare vänner och smakdomare, död för egen hand
- ehuru på nådig befallning - år 66 e Kr.
(De flesta som erfarit omorganisationer går dessbättre inte samma
dramatiska öde till mötes, även om - som någon nutida chef uttryckt det -
"lite spill får man naturligtvis räkna med".) Citatet tycks
dessvärre ha ett betydligt modernare ursprung, men är ju inte sämre
för det!
"Vi övade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande
grupper skulle vi omorganiseras. Senare i livet lärde jag mig att vi är benägna
att möta varje ny situation med omorganisation, och också vilken underbar metod
detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos,
ineffektivitet och demoralisering."
Särskilt kritiskt blir det när man - vilket är synnerligen vanligt förekommande - försöker blanda de olika motiven och säger sig vilja omorganisera av flera olika skäl samtidigt! Kanske borde det krävas någon form av lämplighetsintyg för omorganisatörer? Det finns i vart fall två ledarskapstyper som är mindre lämpade för att arbeta med omställningar av organisatoriskt art. Dessa kan karaktäriseras genom följande satser:
Typ 1: "Det är klart att jag har personalen bakom mig - långt
bakom mig." Chansen för ett lyckosamt genomförande står således i omvänd proportion till avståndet mellan chef och underställd. Man bör alltså varken befinna sig för långt framför eller vara bakom. Lagom är bäst.
Omorganisatörens första gyllene regel blir därför att
har du inte rätt distans till omgivning och situation, eller
du eljest inte vet säkert vad du ska göra - låt bli, eller sök
åtminstone hjälp!
Copyright © Wwebmaster Comments? Further information? Please send ! First edition December 15, 1999 Updated January 30, 2013 |